Ord i natten
Som en iskall zingo en varm sommardag eller ett nakenbad i en hemlig vik som bara du känner till.
Spännande välsmakande men välkänd..
En varm sten mot kinden.
Livet är gott. Men samtidigt vet du att framtiden kan inte sias om.
Lugnet bor inom dig. Djupt inne där..
Ibland är det bättre att leva i nuet. Ibland är det bättre att vara framförseende. När är när?
Barnen samlar sniglar med platta skal. Jag ler imitt hjärta när dottern dansar i köket.
Är jag luddig? Ja det är jag nog..
Orden pockar... Det är lördag natt. Jag ler i mitt hjärta.
Imorgon skall mitt leende värma mina barn..Min dag. Jag ler för allt som jag är främmande inför.
Godnatt världen
Imorgon skall vi le ikapp...
Solklart för själen
Vill skriva något. Det kliar i fingrana där tangenterna lämnat osynliga ärr.. Vill ge något ut till er. Något som är gott för själen att läsa. Läs med själen...känslan. Ibland är det obegripliga det man förstår bäst.
Allt är bra! Vi lever. Mer idag än igår. Det är som att doppa tårna i ljummen choklad med söt vispgrädde. Och samtidigt luta huvudet mot tårtan med marsipan. Livet är gott...
Trots att femtioöringen river hål i plånbokslädret. Den vill påminna om sin närvaro och snara frånvaro. Men den finns...Idag.Då vi lever och det är gott.
Min son sa: "Mamma, vi handlar inget idag, så har vi mat imorgon!" En mogen tanke hos en åttaåring med ahdh. En varm liten hand som stryker över min bekymringsrynka i pannan. Jag svarade: " Söta du...Vi lever idag. Och vi kommer att leva ännu mer imorgon." Han log. Vi köpte en glass. Trots att det regnar.
Staden glittrar av vatten. Solen är varm bakom molnen och gör små regnbågar i mitt bröst. Trygga, välkända färger.
Jag vaggas till ro i en famn av rosenblad. Doftande sött.. Jag är lugn. Allt är lugnt.
Vi mår bra..
Jag skriver mer sedan. Då kanske en aning mer förståeligt.. Ibland behöver orden bara komma i den ordning de lägger sig i huvudet.
Det är som om handen är kopplad rakt till nervbanorna och impulserna i hjärnan och förmedlar bilderna. Solklart för själen.
God jul och Gott nytt år!!
Jag rensade ur lite prylar häromveckan och hittade min sons påse med "julsaker" som de gjort på skolan. Jag vill bara visa hur en åttaårig rebell revolterar mot skolans fyrkantiga tänkande! Att alla barn ska vara lika, sitta stilla med tindrande ögon, stå i bokstavsordning i matsalskön. Så som vi alla gjort i alla år.
Min son visade exakt vad han tycker om att alla elever skall göra alldeles likadana julänglar på ett exemplariskt vis! Se här:
Den här ängeln ser inte ut som en som klistrar på sig julesmajlet och trippar runt och kastar ur sig kaskader av julehälsningar! Ingen pådyvlad artificiell julefrid här inte.
Jag säger bara: Go Albin go! Köp inte världen rakt av! Smält inte in i dess förväntningar utan att tänka över saken en stund! Ha åsikter och våga stå upp för dem! Det gör en mamma stolt!
Ängeln kommer alltid att ha hedersplatsen på julkrafshyllan! Den får mig att le. Av så många olika anledningar!!
Saknar dig pappa
Vill bara dela med mig av en text jag skrev till honom efter hans bortgång. Ett kärt minne, lite som en hyllning. En historia jag skrev med många tårar droppandes ner i knät...Men samtidigt med en känsla av glädje att få ha haft honom som just min pappa..
Kommer alltid att ha dig i mina tankar...
Tankar under stjärnorna.
-Pappa? Finns det någon ICA-butik i himlen?
Jag vände ansiktet från det stjärnklara himlavalvet mot min far. Den hemstickade mössan kliade lite, men jag vågade inte släppa taget om den järnstång som var avsedd att hålla sig fast i. Pappa smackade på hästen lite och den smidiga Nordsvensken satte av i trav längs vintervägen. Det knarrade under hjulen på rockarden. Riktig nysnöknarr. Några enstaka silverflingor dansade en långsam snirklig dans i luften.
-Ja, det tror jag nog, svarade han och log snett mot mig.
-Klart det gör!Sa han mer övertygad efter en stund.
Hans glasögon hade en tunn ishinna. Jag såg inte riktigt hans ögon. De hade kunnat vara fyllda med tårar. Mina var det. Som små sjöar i ögonvrårna. Nej, hav, rättade jag mig. Kalla salta hav.
-Vilken tur, svarade jag. Annars kan hon ju inte handla mat! Då skulle hon ju svälta ihjäl!
Pappa skrattade bakom den frostbitna mustachen. Det var ett sorgset skratt. Ett sådant som bara kommer från munnen, som inte når ända upp till ögonen.
-Du är klok och omtänksam du, Sonia!
Hästens mörkbruna, smidiga kropp ångade av ansträngningen. Det luktade hästsvett och vinterkväll. Den kalla luften piskade mig i ansiktet. Månen lyste så klar att skenet bröts i mina tårfyllda ögon och bländade mig.
Vi satt där bredvid varandra på den lilla sittbrädan. Jag kände pappas värme och lutade mig mot honom lite. Han luktade stall och den sirapsliknande melass som hästarna fick blandat i havren. Det luktade tryggt och varmt.
-Pappa lova att du aldrig dör!
Han höll in hästen något och lade över tömmarna till den ena handen. Den andra armen lade han om mig. Nu såg jag tårarna i hans ögon, bakom ishinnan.
-Alla dör, sa han mjukt. Ingen lever för alltid. Det är tidens gång!
Hans läderhandsk klädda fingrar kramade min axel.
-Det är bara så det är. Alla har sin tid här på jorden. När vi är klara här så dör vi.
Jag såg upp mor himlen igen. Stjärnorna simmade runt i mina ögon.
-Var tar himlen slut pappa?
-Den tar inte slut, den är oändlig.
-Men då är ju farmor väldigt långt borta!
Jag såg på min far igen.
-Ja, det är hon.
Vi var tysta igen. Det var tyst. Bara knarret från nysnön och hovtrampet mot vintervägen hördes. Hästen frustade så det ångade ur näsborrarna.
"Men det finns i alla fall en ICA-affär!" Tänkte jag.
Jag såg min farmor framför mig. Hon hade sin tjocka yllekappa med pälskrage och sin lilla hatt på sig. Den svarta handväskan dinglade från hennes arm. Hon log mot mig, tryckte dörren till himlens ICA-affär öppen och klev in.
Till pappa
Skrivet med ett tårhav av saknad i ögonen.
Sonia 2004-11-21
I Norrland finns lösningar på (nästan) allt!! ;-)
Just precis! Här tappar vi aldrig fattningen! Vi står aldrig modlösa och stirrar! Närå! För här har gemene man varsin skruvdragare och då löser sig de allra flesta situationer! Se bara så smidigt min kompis löste vispningen av grädden häromsistens!
Snabbt gick det också! Viss skvättfaktor får man räkna med.
Le och var glada
Därför blev jag lite förvånad, och till och med rent av lite besviken att denna stora nyhet inte alls blev lika "het".
Såhär gick det till härförleden. Hemma vid vårt köksbord. I vår ynkepynkiga trea.
Min stora dotter, som tog sin student nu i vår, hade glad i hågen och uppfylld av ungdomens mod och blåa ögon, traskat in på Arbetsförmedlingen för att delge världen att hennes arbetskraft fanns outnyttjad. Och när skulle hon få slantar från kassan? Nedslagen i spillror ringer hon sin luttrade moder och talar om att hon inte kommer att få några pengar på tre månader....Hela sommaren!! Och hur skulle detta gå? Mamma -jag själv då- tröstar och lovar att allt ordnar sig. Men berättar för henne att från nu måste du hålla lite hårdare i din portmonnä.
Gott och väl. Efter ca en halvtimme kommer så dottern hem med en kasse från Konsum.
"Jag tänkte unna mig något gott!" Utbrister mitt stora under. "Så jag tänkte att jag köper en god frukt, det är ju inte så dyrt. Tänkte jag."
"Ok, det låter vettigt!"
"50 spänn, mamma! 50 jävla kronor för en vattenmelon!!"
"Ja...Jo... De är ju ganska stora och tunga och så..." Försöker jag
" Jag tänkte, kanske ett kilo. Tre vägde den!!!"
"Jo...Jo..."
"Jag ska trycka i mig den på en gång!"
Hon försvinner in i köket. Och detta är vad som sker härnäst!
Jag blir faktiskt en aning orolig när hon ger sig i kast med att dela den enorma frukten med vår vassaste brödkniv. Och en teknik och ett ansiktsuttryck som Rambo skulle avundats! Cool men med våld i åtanke...
Men det är inte detta som är det fantastiska i historien! Här kommer mandeln i gröten!
När melonen låg delad och klar på vårt bord sökte sig ett leende ansikte mot oss. Som om en överjordisk kraft ville påminna oss om att vara tacksamma för denna melon, och våra andra meloner också kanske.
Don't worry... Be happy!
Ser ni honom?? Visst är det väl lite märkligt att detta inte kommit ut på världsnyheterna?
Jag ser rubrikerna:
"Årets gladaste nyhet! Smiley i vattenmelonen! Mamman: Jag kan inte sluta le...""
