Om att välja och välja bort...

Lördagkväll....
Sonen sover tryggt och tungt i sin säng. Lilla dottern sover hos pappa...Stora dottern sover knappast..Det är ju lördagkväll, och det var de kvällarna som sovtimmarna reducerades till minimum i tjugoårsåldern...Som jag minns det i alla fall!

Här är lamporna släckta. Jag sitter med mörkret i ryggen och det skarpa datorljuset i ögonen. Natten viskar mig trött samtidigt som mitt ego vill synas vaken en liten stund till. Jag väljer att sitta här och tömma hjärnan på tankar en aning.

Att välja...
En klok man sa till mig en gång: Sonia, att välja är att välja bort något annat. Om du står vid ett vägskäl i livet och väljer att gå till höger, har du valt bort de andra riktningarna. Men, det viktigaste, du väljer att gå framåt... Du har valt bort att stå still i det gamla eller , Gud förbjude, att backa och gå tillbaka.
Orden har fastnat i mig... Jag tänker ofta på dem. Jag försöker att leva därefter. Röra mig framåt, inte se bakåt. Välja den väg som tilltalar mig. Blir det fel har jag i alla fall valt att röra på mig och kan välja ny väg.
Hur vet man att man valt rätt? Det vet man inte... Det är en del av livets skola. Men du kan alltid välja ny väg.
Tungt, djupt och aningen luddigt, men vansinnigt nyttigt att veta om. Jag ger er den här tanken ikväll!
Ikväll valde jag att vara vaken en stund till och jag valde bort att ligga ensam med bara mina tankar som sällskap.

Om vi ska fortsätta att vara aningen lördagstungsinta så vill jag nämna den bok jag just läser. En otroligt djup och solid tegelsten av Jostein Gaardner. "Maya" heter den och handlar om de stora frågorna i livet. Vår existens och vår icke existens. Varför är vi här, och varför är vi här så kort tid?
En ganska intressant fråga som ställs är den om först och sist. Om något händer för första gången, så kan det aldrig hända igen. Lite så...  För då är första gången förbrukad liksom. Andra gången man gör det så är det redan gjort. Han förklarar det med en liknelse om den första människan på månen. Armstrong kliver ner på månens torra, dammiga yta och lämnar ett fotsteg efter sig. Följd av den andra killen (som jag nu glömt namnet på). Men då han kliver ner från stegen så finns redan Armstrongs fotspår där och han blev inte först. Han blev inte nyheten! Och ni ser jag har till och med glömt hans namn fast jag läste det i boken bara häromdagen... Den första gången var förbrukad och blev alltså den sista gången därmed... Den sista , första gången... Följdfråga då: Kan det alltså "ta slut" på första gången? Inte helt enligt författaren. Evolutionen är ju fortfarande i full gång!
Jaja...Lite så tuffar boken på och skulle kunna vara ett fantastiskt sömnpiller egentligen, men lägg till lite talande geckoödlor och dvärgar som reser i tiden och tänk på att den här killen också skrev boken "Sophies värld" så blir den genast mycket mer intressant!
Min äldsta dotter var förresten vansinnigt förtjust i filmen "Sophies värld" och jag minns den som en fantastisk film jag med!

Nu mina vänner... Ska jag nog välja att hoppa i bingen i alla fall. Att välja är att välja bort ni vet... Jag väljer bort nätet för inatt...;-)


Kommentarer
Postat av: Gunsan

Jaaa du fortsätter skriva!!!!!!!!!!!!

dansar runt och trallar

KRAM =D

2010-03-30 @ 04:52:55
URL: http://gunzans.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0